1 år

Kan inte förstå att det redan gått ett helt år..

Love you THIIIIIIIIIIIIIIIIIS MUCH bejbi! <3

Murphys law, lagen om allts jävlighet

Det väller ju inte direkt in blogginlägg här men jag kan ju försöka åstadkomma ett nu och berätta om helgen tillsammans med Murphys Lag.

Förre helgen bar det av till Trance Energy i Holland, hade vi vetat hur den här helgen skulle sluta så hade vi aldrig åkt ner.

Resan ner gick hur bra som helst, vi var 15 personer som flög med RyanAir från Nyköping till Weeze (Düsseldorf) och hyrde sedan bil till Utrecht. Det förfestades på hotellet, ett stenkast från Jaarbeurs, där festen skulle hållas mellan kl 21 och 07. Mina favoriter skulle spela 22-23 så det var ju som uppgjort att man skulle missa dom. Vi kom in vid kanskeeee 24 (vem har koll på klockan..) och letade oss in på ena dansgolvet. För er som inte varit inne på Jaarbeurs så är lokalen SJUKT stor, säkert 5-6 fotbollsplaner, och tar 30000 besökare (+Dj's, vakter, restauranger, små butiker osv..).

Ett av dansgolven

Vi såg iaf bl.a. halva Ferry Corstens set, en del av John O'Callaghan, Marco V och Tiesto, vars inledning var määäktig! Hur som helst så gav jag upp framåt 3.30- 04, jag blev sjuk och fick gå hem och bädda ner mig och missade därmed flera av de vi (eftersom stackars Marcus följde med mig "hem") sett fram emot att se ..

Dagen efter checkade vi ut från hotellet vid 14, gick och åt och mötte de andra vid bilen kl 16 för att bege oss mot Düsseldorf. Alla slocknade i bilen och när jag vaknade kändes det som att vi hade åkt väldigt mycket längre än vad vi gjorde på ditresan. Men eftersom man inte har så bra tidsuppfattning när man sover så var det inget vi tänkte på förrän vi insåg att vi hade hamnat på Düsseldorf International Airport istället för Weeze, och alltså hade åkt 7 mil för långt. Detta p.g.a att någon i bilen framför hade programerat GPSen till fel flygplats. Problemet var ju bara det att tiden tickade på och att vi nu hade ungefär 40 min kvar tills incheckningen skulle stänga. Vad gör man då undrar ni. Jo, man sätter plattan i mattan och kör race till rätt flygplats. I snitt 180 km/h och 7 mil senare var vi framme och var skapligt skakis efter den resan. Det kändes som vi var med i ett tv-spel, 2 bilar krockade (ingen jättesmäll) precis framför oss men det var inget vi hade tid att titta närmre på, bensinen i vår bil räckte precis till flygplatsen.

Vi missade incheckningen med 3 minuter. TRE minuter!! RyanAirs otrevliga personal gjorde ju inte vår ilska mindre heller! Där stod vi, 10 pers (+ en svensk/utländsk familj som inte heller fått åka med trots att de var i tid..) och inte fick åka med.

Snygg illustration av Patric ;)

Så, när vi tillslut får acceptera och inse att bitchen vägrade checka in oss fick vi börja leta andra alternativ att ta oss hem. Ta hyrbilarna hade kostat 24000 kr/bil så det var ingen möjlighet. Efter timmar av letande, och eftersom vi vägrade boka om våra biljetter och ge RyanAir mer pengar, så hittade vi ett flyg från Köln/Bonn till Arlanda kl 6.55 på måndagmorgonen så vi fick bege oss dit.

Ringer mamma och berättar läget och får ett "vad var det jag sa om att vara i tid?" och hon berättade att vi fått punka på vår bil (som vi lämnat hos henne, när vi tog hennes till Nyköping) men att det skulle vara fixat tills måndagmorgonen så vi kunde köra ner till Jönköping fort.
Lite mat och försöka sova ett par timmar på en bänk på flygplatsen (ovanför nån ventilation som antagligen är orsaken till att jag är sjuk nu..) satt vi på flygplanet på väg hem. Äntligen!
Framme på Arlanda högg vi en flygbuss till Centralstationen, och väntade 40 min på den flygbuss som skulle ta oss vidare till Nyköping. Som tur var, var mammas bil hel trots att vi förväntat oss allt möjligt dåligt (punka, inbrott, you name it..) och resan till Lkpg gick fint. Eftersom vi hade insett att vi inte skulle hinna till Jönköping i tid till Marcus praktik eller min viktiga lektion så tog vi en dusch, åt lite och totaldeckade i sängen.

När vi sedan skulle åka hemåt så har vi såklart en ny punka på bilen. Vid det laget var jag beredd på att börja gråta och säga alla dom fulaste orden jag kan. Hur kan så mycket gå fel på ett dygn?! Nåväl, vi lämnade in bilen och fick finna oss i att åka hem på tisdagförmiddagen..
Det blev en tre gånger så lång och iaf dubbelt så dyr resa än vad vi hade räknat med, men det var inte mycket att göra åt. Sällskapet var dock svårslaget, riktigt bra människor, inget tjafs, ingen som skyllde på nån annan.. Kalas! En stooor eloge till alla!



Nu är jag alltså sjuk och lat och ligger efter en massa i plugget, så jag ska väl ta tag i det.. Sen ska jag iväg och kolla på Ikeas-fotbollstunering :P