Ljus på vattnet

Igår var det minnessstund. Väldigt vackert nere vid Stångån, hela bryggan nedanför Scandic lystes upp av facklor, ljus och marschaller, korgar med ljus flöt i vattnet. Många stod helt tysta, andra småpratade, några var förtvivlade, alla tittade ut över vattnet och mindes de omkomna tjejerna. Föräldrar och syskon som sörjer sina döttrar men som har styrka att finnas där för vännerna. Kramar, tröst, sorg, men någonstans i mörkret skymtade man även lite glädje, glädje över att ha fått känna tjejerna, glädje över alla minnen, och glädje över att kunna finna tröst i varandra.

Det var inte meningen att det här skulle hända, det finns så mycket mer man ska hinna med innan det är dags att lämna jorden. Man får sig en riktig tankeställare, man vet aldrig när livet rycks ifrån en.

Vila i frid Maria och Josefin.

Till dig

Till dig vännen, tänker på dig.

"You and I have lived through many things.
I'll hold on to your heart.
I wouldn't cry for anything,
But don't go tearing your life apart.

I have seen fear. I have seen faith.
Seen the look of anger on your face.
And if you want to talk about what will be,
Come and sit with me, and cry on my shoulder,
I'm a friend.
And if you want to talk about it anymore,
Lie here on the floor and cry on my shoulder,
I'm a friend."

"If you need me, call me
No matter where you are
No matter how far
Just call out my name
I'll be there in a hurry
You don't have to worry
'Cause baby, There ain't no mountain high enough
Ain't no valley low enough
Ain't no river wide enough to keep me from getting to you"

Ta hand om er där ute

Ibland händer det saker som får en att tänka över sitt liv.

På två dagar har 3 av mina vänners vänner omkommit. Hur hanterar man det? Vad säger man? Hur tar man hand om sina vänner när dom mist någon så nära? När dom inte orkar mer, när dom bara vill ge upp?
Det är så hemskt hur detta kunde hända.

Var rädda om er och ta hand om varandra, saker händer så lätt..

Mina tankar går till de omkomnas familjer och vänner.

Vila i frid.