jeij! Mormor är bättre!
Anledningen till att hon slutade andasvar troligen medecinen, så nu har dom bytt och hon har piggnat till och har varken ont eller svårt att andas :)
Nu ska jag på stan med Carro, sen hem och städa, det vankas ju husfest imorrn!! Göööött mos!
tisdag, januari 24, 2006
måndag, januari 23, 2006
Mormor
Tunga tunga andetag. Sen bara total tystnad. Man kände paniken i rummet. Nya andetag. Puh!
2 tänkta timmar på sjukhuset blev nästan 6.
Blodprover, puls- och syremättnadmätningar, syrgas och smärtstillande.
Konstant smärta. Smärta i mormor, smärta i oss.
Svårt att se någon nära ha så fruktansvärt ont och veta att man inte kan göra något alls för att hjälpa. Bara se dom försvinna bort, höra ropen på hjälp. Blicken i ögonen som försvann iväg, som om själen dog, men som så småningom kom tillbaka, ville kämpa vidare.
Man vill helst ha sina nära vid sin sida för alltid, men livet fungerar inte så.
Min mormor håller på att försvinna ifrån mig, nästa gång jag åker hem kan hon vara borta.
Det gör ont. Samtidigt önskar jag att hon slapp all smärta, slapp allt lidande. Hon är 80 år, varit rökare fram tills hon var 70, då hon fick diabetes. Hon har haft strokes och blodproppar och brutit höften 2 ggr. Hon kan inte göra något själv, inte ens gå på toaletten, och hon minns inte om hon ätit lunch, 1h senare.
Jag vill ha min mormor kvar hos mig, men livet måste ha sin gilla gång, det liv hon har nu, är inte värdigt.
Mormor, önskar att du kunde bli frisk. Fortsätt kämpa! Du är trots allt vår stålmormor!
3 generationer. Jag, mamma, mormor. Julafton -05
2 tänkta timmar på sjukhuset blev nästan 6.
Blodprover, puls- och syremättnadmätningar, syrgas och smärtstillande.
Konstant smärta. Smärta i mormor, smärta i oss.
Svårt att se någon nära ha så fruktansvärt ont och veta att man inte kan göra något alls för att hjälpa. Bara se dom försvinna bort, höra ropen på hjälp. Blicken i ögonen som försvann iväg, som om själen dog, men som så småningom kom tillbaka, ville kämpa vidare.
Man vill helst ha sina nära vid sin sida för alltid, men livet fungerar inte så.
Min mormor håller på att försvinna ifrån mig, nästa gång jag åker hem kan hon vara borta.
Det gör ont. Samtidigt önskar jag att hon slapp all smärta, slapp allt lidande. Hon är 80 år, varit rökare fram tills hon var 70, då hon fick diabetes. Hon har haft strokes och blodproppar och brutit höften 2 ggr. Hon kan inte göra något själv, inte ens gå på toaletten, och hon minns inte om hon ätit lunch, 1h senare.
Jag vill ha min mormor kvar hos mig, men livet måste ha sin gilla gång, det liv hon har nu, är inte värdigt.
Mormor, önskar att du kunde bli frisk. Fortsätt kämpa! Du är trots allt vår stålmormor!
3 generationer. Jag, mamma, mormor. Julafton -05lördag, januari 14, 2006
Tentaplugg
Bengtssons bok må vara den tråkigaste i mannaminne. Man får ångest bara av att veta att man måste kunna allt som står där i.
Hur LÄR man sig det man läser? För själva läsningen är ju inget problem (trots att det är trååååkiiiigt) men att minnas och kunna det man just läst, det är något jag nog inte riktigt får till..
Projektarbetet snart över. Gått rikigt bra måste jag säga. Finfin grupp och fantastiskt (jonatan) roligt allt som oftast. Mycket skratt och konstiga ord. Transmissionssyn, proaktivt, strategisk kommunikation. Mycket Falkheimer/Heide. Men vart får man in diskurs?
Hur LÄR man sig det man läser? För själva läsningen är ju inget problem (trots att det är trååååkiiiigt) men att minnas och kunna det man just läst, det är något jag nog inte riktigt får till..
Projektarbetet snart över. Gått rikigt bra måste jag säga. Finfin grupp och fantastiskt (jonatan) roligt allt som oftast. Mycket skratt och konstiga ord. Transmissionssyn, proaktivt, strategisk kommunikation. Mycket Falkheimer/Heide. Men vart får man in diskurs?
tisdag, januari 03, 2006
En vän
En saknad vän som haft en fruktansvärt jobbig dag.
Ett par kramar och en film.
En sorg som finns där, som inte pratas om men som känns inuti.
En slags tyst tröst.
Inget som behöver sägas, det räcker med en blick och man bara vet.
Minnen från förr.
En underbar vän som alltid funnits där.
Som alltid kommer finnas här, hur långt ifrån varandra vi än glider.Du är en viktig del av mitt liv.
Ett par kramar och en film.
En sorg som finns där, som inte pratas om men som känns inuti.
En slags tyst tröst.
Inget som behöver sägas, det räcker med en blick och man bara vet.
Minnen från förr.
En underbar vän som alltid funnits där.
Som alltid kommer finnas här, hur långt ifrån varandra vi än glider.Du är en viktig del av mitt liv.
Jani och jag på Visfestivalen sommaren -03
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
