En svår och jobbig grej

"Jag kan känna mig bekväm i Dina ögon, när Du ler.
Men Du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och uppochner.
Jag tror inte Du förstår allt som Du säger om det vackra i misär.
Du har fått sol i Dina ögon och har aldrig varit där.

Det vankas höst och Du får ofelbart nåt underligt i Din blick.
Det är så lätt att genomskåda Dina spel och Dina trick.
Nu faller mörkret över stan, och Du går runt och sparkar löv;
som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv"

Ja, vissa saker är det lite svårt att komma hemhem till. Att behöva bli orolig och få en olustig känsla i magen för att man helt enkelt fortfarande inte pallar att träffa vissa.
Dock trevligt att träffa Micke igen, galet länge sen.
Ikväll blir det fika och imorrn lite fest.

Jönkan är gött. Det är som att åka hem när man åker därifrån och som att åka hem när man åker tillbaka.


Annars går projektet fint, vi har tagit en paus nu tills söndag. Igår skrev jag mina huvudinlägg med, så det känns fint på pluggfronten.