Saker jag inte gillar

Man skulle kunna tolka det som att jag har en dålig kväll.

Jag gillar inte att livet för många är en tävling (ja, just nu är det så för mig med). När jag gett mig in i något så ska jag fasen i mig klara det, jag ger inte upp och ger någon chansen att trampa på mig och säga "vad var det jag sa?", om det inte är så att jag verkligen känner att jag tagit mig vatten över huvudet. Det spelar ingen roll vad det handlar om. Jag vill mest att det ska vara "den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp" (som Lasse säger), då har man kämpat och lärt sig av sina misstag påvägen till målet. Men nej, den som tror sig kunna mest, veta mest, har sett mest, har mest rätt, är bättre, är snyggare, hörs mest och syns mest? Den vinner.

Jag gillar inte att jag har så svårt att veta vad jag vill. Just nu känns skolan tung. Jag trivs fint i klassen, korridoren och med kursen jag läser för tillfället. Ändå känns det som något fattas. Då och då funderar jag på om jag verkligen vill det här eller om jag bara samlar lån i onödan. Jag vill ut och resa, se världen, skaffa mig livserfarenhet. När ska jag göra det? Nu och få ta ett helt års studieuppehåll och hamna i en annan klass? När jag är klar i skolan och då komma ut på arbetsmarknaden efter att ha latat mig i ett halvår? Det går ju inte.

Jag gillar inte när folk säger "snyggare människor får bättre jobb och lön". Det är ju sjukt. Jag vill vara attraktiv på marknaden för mina kunskaper, inte för mitt utseende. Men man kan ju inte jobba med "fula" människor, dom är säkert dumma i huvudet. Ja så är det nog.

Jag gillar inte när folk inte kan svälja sin stolthet en stund och visa sina "true colors". Man kan ju få nån annan att må bättre, men det vill man ju inte. Usch nej!

Jag gillar inte att festerna nu mera är en "synas-mest"-tävling där det helt enkelt går ut på att hamna på flest kort. Om man ses syns för att man porrar upp sig mot varenda pelare på stället, för att man dansar fint eller för att man har vacker utstrålning, ja det verkar kvitta. Bara man syns, det är ju trots allt det viktigaste, glöm inte det, syns man så finns man!

Jag gillar inte att lösningarna på alla problem i världen, tycks tros vara våld. Garderobskön på krogen eller karikatyrer av en profet- våld is the shit.

Jag gillar inte att det, som vanligt, när det är svårt- inte är lätt. Saker har en tendens att oftare vara svåra än lätta. Det är konstigt.

(Jag gillar inte dig om du inte ser ironin, dock allvarlig

sådan, lite här och där i det här inlägget ;) )